Jag satte mig ner i våningssängen som stod längst in i det medelstora rummet. Det var jag och 5 andra som skulle dela rum, vi var tre tjejer och tre killar. I rummet var det enbart 3 st våningsängar, ett bord och några gaderober, inget mer fanns det plats.

,

-Så, vilka är ni då? Kan inte alla berätta lite om sig själva? Du kan väl börja? sa hon och såg vänligt på mig. Snabbt så vändes alla blickar imot mig.

- Okej. Jag heter Thalia och är femton år. Jag är född och uppväxt i Kanada men har nu flyttat, eller ja, håller på att flytta... till Sverige. Jag har två syskon och jag tycker om att spela handboll, umgås med vänner och ha allmänt kul helt enkelt. O just det ja... som person är jag nog ganska så glad och öppen och gillar att träffa nytt folk.

,

O gud, varför sa jag det där? Tänkte jag sekund efter att jag sagt det. Jag är inte glad och öppen? Jag är blyg och ganska tystlåten vanligtvis, jag vet inte riktigt vad som flög i mig. Sagt som sagt... Ska jag vara helt ärlig så kändes det bra på något vis att prata öppet inför dom. Det kändes som att jag skulle kunna säga vad som helst utan att de skulle se konstigt på mig och få mig att känna mig märkvärdig. Konstigt nog så kände jag mig trygg vid dom, trots att jag inte kände dem. Bara en känsla jag har, men jag vet inte riktigt varför...

,

Alla fortsatte att presentera sig och tillsist var det en killes tur att presentera sig. Han hette Liam - Liam Payne. Han hade brunt hår, bruna ögon och var nästan två år äldre än mig. Han var ifrån Wolverhampton som ligger i England och han var otroligt duktig på att sjunga.

,

- Nu när vi berättat lite om varandra, kan vi kanske inte vänta med packning och istället gå ner till vattnet och lära känna varandra bättre? sa Teresa, en av tjejerna jag delar rum med.

,

Jag började att leta efter min bikini och min handduk, bytte snabbt om och bara femton minuter senare var jag nere på stranden med de andra springandes ut i det klar blåa vattnet.

,

Detta var början på något nytt... något bra... jag kände det på mig. Det var en bra känsla som inte gick att beskriva, men den kändes underbar!

---

Chapter 2 ut, var väl sådär, eller? hehe.