Jag satt på säng kanten och såg mig runt om i rummet. Nästan allt var nerpackat. Det var endast min säng och min resväska som var fylld med ting som fanns kvar. Vi skulle flytta från Ottawa (som ligger i Kanada) till den lilla sommarstaden Varberg (som ligger längst Sveriges kust).

,

Mamma och pappa hade länge velat flytta dit och nu när jag är fjorton tycker dom att jag är gammal nog för att vi ska kunna flytta. Jag tycker det hela känns väldigt jobbigt om jag ska vara ärlig. Jag ska bara lämna allt, jag har nästan ingenting kvar. Min släkt, mina vänner, mitt liv, ja allt som finns här i Ottawa.

,

Allt med flytten känns så jobbigt. Klockan fyra inatt sätter jag mig på planet påväg mot Malta där jag ska spendera de kommande två och en halv veckorna. Jag ska på språkresa och när jag sedan kommer "hem" igen ska allt vara fixat och klart i vårt nya hus. Antagligen kommer det att bli som en chock när jag väl är där. Jag vet ingenting om staden, jag har inte sett vårt hus och jag har aldrig ens varit i Sverige. Det enda jag vet är hur mina saker som jag packat med mig ser ut och vad för några taper jag kommer ha.

,

Jag satt länge kvar på min sängkant och bara tänkte. Tankarna snurrade huller och buller. Varför skulle jag sakna detta stället så mycket? Egentligen så hade jag inte så jättemånga vänner och det var inte så jättemånga från min släkt som bodde här. Det var nog tanken om att komma till ett helt nytt land där ingen förstod en och där ingen visste vem man var som skrämde mig. Jag antar att jag är rädd för att jag ska vara som osynlig där och att ingen ska lägga märket till mig.

˜

Jag spände fast mig med säkerhetsbältet i stolen, kollade rakt fram på stolsryggen framför mig och tuggade tuggummi som bara den. Planet började rulla och det skulle strax lyfta. Jag satt oroande med blicken helt fast och munnen som arbetade för fullt. Jag har aldrig varit såhär nervös förut.

,

Tiden hade kommit då jag skulle lyftas iväg från mitt kära land och föras bort mot ett annat land som ligger flera timmar bort. Jag försökte att tänka så positivt som möjligt men det var nästa omöjligt. De jag hittills snackat med som jag åker på språkresa har varit trevliga. Jag sitter bredvid två av dom som jag ska dela rum med och de verkar riktigt roliga faktiskt! Framför och bakom oss sitter endast killar som skojsar och har sig, de allihopa verkar riktigt sköna.

,

Nu när jag tänker efter, detta kommer kanske inte bli så dåligt trotsallt?

För övrigt: Om du vill ha fler besökare på din blogg så kan du bli medlem HÄR!